I torsdags var jag med om en fruktansvärt jobbig händelse. Jag hittade en död man på väg till jobbet. Konstigt hur man reagerar i situationer som man är ovan med. Ringa 112, prata med ambulanspersonal, komma till jobbet, undra om någon skulle larma om mina barn blev skadade. Livet ställs på sin spets när det inte längre finns eller hur jag ska säga.
Nåväl, efter en helg i lugnets tecken har jag gjort slut på de sista påslakansbitarna idag. Jag hann nästan i mål. Tyvärr kommer inte mitt lumppapper att vara torrt än på några dagar, så man kan väl säga att jag gjorde av med allt tyg, men det färdiga resultatet får jag visa när det torkat.
Papper har jag gjort tidigare, men inte av just lump (tygrester). På skolan hade jag gamla ramar och guskbrädor i gömmorna :). Det ska bli spännande att se hur det kommer att se ut!
Resterna...
... nerklippta i mikrobitar
det behövs en ”nätram” som heter form och däckel...
en mixer...
och vatten. Det såg så himla äckligt ut så jag mixade i lite papper också...
Egentligen måste man använda båda händerna när man kör ner formen i baljan med vatten och lump/papper. Fast det gick ju hyfsat att ta en bild så här också :)
Sen lyfter man bort däckeln från formen och ”guskar” av pappermassan på en filtbit (som jag har bytt ut mot mer lätthanterlig glasfiberväv som är slät).
Tja, och som sagt nu har jag nog säkert 40 ark i en hög som ligger på tork.
Ja, just det en kjol också!
Jag har inte alla mina delar kvar, men det här blev det:
• 2 par byxor med mudd
• 1 tunika med john blund
• 1 klänning med kil i fram
• 2 ”kalasklänningar”
• 2 klänningar mixade med gult pompejatyg
• 1 långärmad klänning
• 1 kjol
• Det som svalde mest tyg var fodret i en kappa
• 1 lapptäcke med kuddfodral
• ca 40 stycken pappersark