fredag 16 juli 2010

fågelmamman som inte brukar ”blogga”

Hönsmamma? Någon?
Min son har åkt till Arvika på festival. Innan dess räddade han och hans flickvän en fågelunge. Jag kom hem från ett roligt och ytterst gästvänligt besök hos Aleisa/Made by Mama... väl hemkommen väntade bruksanvisning på fågelungsskötsel. Hönsmamman i kubik (jag) kan ju inte bara sluta mata bebisen, nu när sonen ”räddat” den. Jag tror det är en liten svalunge, den har duniga fjädrar och är så söt. Nu måste jag rusa iväg och köpa fluglarver... om vi nu skulle råka klara den här lilla dunbebisen... hur gör man sedan? Den är ju människouppfödd sedan i tisdags! Finns det någon biolog, veterinär eller allmänt kunnig hos min läsekrets?

Ps. Jag är uppväxt med en farfar som var bonde, en pappa som var krögare/köksmästare och numer trädgårdsmästare, en mamma som är bildkonstnär och sjuksköterska. Vilken gen ska jag spela på tro? Min mamma räddade lamm som vi hade i köket hemma i 30-talsvillan (1971). De lärde sig gå i koppel och hette Hanna & Ville, de var en del av mitt liv i 8 år, vi hade även marsvinen (Lotta & Snucke), hamster (Egon) som rymde från buren en gång för mycket, vandrande pinnar (NN), små söta möss (Nelly, Figaro, Pappi, Shaskia & Nemo) fiskar (NN), hundar (Bea & Ruff), katter (Lotta (vildkatt), Mini, Medi, Musse, Moje, Freja & Nessie) och en undulater (Emil, Emelie och Tobbe) Emil kunde säga ”jag älskar dig” och härma ljudet på dagens eko. Mitt allra första egna djur fick jag när jag slutade suga på tummen (1966)... Rosa, en landsköldpadda som levde i 35 år!


5 kommentarer:

Knastroll sa...

Är inget av de yrken du nämner, men djur och naturnörd av extrem kaliber.
Små fågelungar är extremt infektionskänsliga (samt bär i de flesta fall på parasiter) så köp hem handsprit och tunna gummihandskar. Ungen behöver ofta ha mat, så ofta som möjligt. Hade ungen varit mindre hade du varit tvungen att krossa larverna och andra insekter, blanda med vatten och ge genom en kanyllös spruta, men eftersom den är dunig så äter den troligen redan fast föda.
Man kan kolla om den är hungrig genom att hålla en insekt precis vid näbben, börjar ungen gapa och skrika så vill den ha, annars avvakta en liten stund. Tänk på att variera kosten med larver, maskar och olika kryp. Nattfjärilar är proteinrika.
När ungen växt till sig och börjat rugga (byta till fjädrar istället för dun) bör den flyttas och bo i en nätinhängnad. Tänk på att nätet ska ha små maskor, annars finns risk för att ungen ger sig iväg innan den är redo, eller att nått annat djur med onda intentioner tar sig in.
När fjädrarna kommit kommer ni märka att ungen blir mer aktiv, den kanske hoppar ur boet till och med. Låt ungen träna i inhängnaden och ute under uppsikt. När ni ser att den kan flyga så är det läge att släppa ungen fri.
Räkna med att den kommer återvända i början innan den hittat hur den själv ska kunna hitta mat. Men även efter, nått besök då och då. :)
Lycka till!

Knastroll sa...

På de flesta zoon kan man hitta syrsor, mjölmask och zophobaslarver, dessa bör matas innan de ges till ungen då de är rätt energifattiga annars. Stoppa dem i en tätslitande burk med pyttehål i locket, stoppa ner gurka, nån korvbit, lite vatten och liknande så de får äta. Sen är det bara att ge dem till ungen. Ju bättre fodret ätit desto bättre näring får ungen i sig. :)
Du kan även ge puttesmå pinkisar (musungar), tänk bara på att fodrets storlek inte får överstiga näbbens bredd.

retrostuff sa...

Bra med syblogg! Tack Knastroll. Proteinrika nattfjärilar verkar som melodin. Jag har köpt otäcka mjölmaskar, efter att ha engagerat hela Akvariehobby i Uppsala. Killen som jobbade ringde chefen som hade fött upp fågelungar. Ungen äter bra från pincett, och dricker vatten från pipett. Handskar har vi.

Ps. Jag har fått reda på att dunungen heter "Bob Svalsson” efter poeten Bob Hansson.

Aleisa sa...

MOhahaha, Du frågar när jag postade?: På morgon tillsammans med en vän(hemligheten avslojades här men ingen märker det, fåglarna är ju roligare), hur som helst hon köpte paper(med massa fina äpplen), packade fint och postade, och jag hade en ful påse från posten och bara köpte några frimärke och postade direkt vid disken, detta orkade hon inte och slängde de inne på brevlådan.
Jag har sytt de natten innan medan min vän sovde i en leksaksrum och drömde om allt som möjligt. MOhahaha. LOLOLOLOLOLOL.

Gunilla sa...

Du verkar ha rätt mycket erfarenhet av djur själv, så det du gör för det lilla livet kan nog inte bli annat än bra. Lycka till!